Publicerad i Glesbygdsliv, Jobbbet

Lugnare nu

Stressen har som legat på för mig och när jag blir stressad får jag otroligt kort stubin. Det har varit mycket kring att försöka tömma och röja i makens f.d verkstad som hans nya arbetsgivare nu tagit över kontraktet för. Vi är inte riktigt klara än men det känns hanterligt det som är kvar. Dock har renoveringen av vår egen dusch fått stryka på foten ett tag men nu är maken på gång igen där.

I veckan har jag jobbat alla dagar p g a utbildning och det har varit en massa saker på jobbet som stressat men nu är det fredag och dagen idag har varit rätt ok. Till veckan blir det dock endast tre arbetsdagar då jag tar igen den förlorade lediga dagen från denna vecka.

Jag fick också veta att jag var tvungen att göra en uppföljande MR p g a fynd man sett vid min CT undersökning. Det gjorde mig rejält orolig men det har lugnat sig nu, jag är fortfarande orolig men känner att jag kan ändå inget göra förrän jag vet vad det handlar om och så får jag hantera det hela då. Jag har även fått tid för koloskopi i början av december så om något är fel så borde jag kunna få besked efter alla undersökningar. Magen är mycket bättre även om jag av och till har lite problem men om de problemen beror på oro och stress eller är samma problem som tidigare kan jag inte avgöra. Hittar man inget vid någon av undersökningarna och mina problem fortsätter får jag väl söka igen och se om det finns något annat som bör undersökas. Rent allmänt känner jag mig rätt frisk tycker jag men det behöver ju inte betyda att jag faktiskt är det.

På söndag ska vi på dop och det ska bli kul även om jag inte är så för det här med dop rent generellt. Mina barn är t ex inte döpta. Men det är ju alltid kul med kalas oavsett vad det beror på så dopkalas på söndag och jag förväntar mig en massa gott fika.

Publicerad i Glesbygdsliv

Oförmåga

En gång i världen kunde jag sy. Jag sydde kläder till mig själv och senare även till mina barn. Jag kan nu konstatera att jag kan inte längre sy. Jag försökte mig på det ikväll men det gick inte bra om man säger så. Symaskinen var inte samarbetsvillig, hjärnan var inte det inte heller. Alla min kunskaper var som bortblåsta och det var inget avancerat jag tänkt försöka mig på utan en enkel tygpåse att bära hem maten i. Det kanske är dags att ge bort symaskinen, fast jag kan ju fortfarande fålla av en och annan gardin och ibland några byxor så helt slut som artist är jag kanske ändå inte. Den får vara kvar ett tag till men är den lägger av är det tveksamt om jag investerar i någon ny då letar jag hellre upp någon annan som vill göra jobbet mot betalning tror jag.

Publicerad i Glesbygdsliv

Utmaningar

Att försöka äta 800 kalorier per dygn när huvudet är fullt av annat och stresshormonerna rusar runt i kroppen är inte helt lätt. Förra veckan är barn och barnbarn var på besök beslöt jag mig för att helt strunta i att hålla några 800 kalorier under tre dagar. Jag åt dock kanske mer än jag behövde även om jag inte höll mig till lågt kaloriintag. Nu i veckan gick jag på min ide igen men det är fortfarande svårt då jag har så mycket annat som fokus ligger på. Vi försöker efter bästa förmåga att rensa ut de saker som inte ska finnas kvar i lokalen som makens nya arbetsgivare tog över hyreskontraktet för. Rensa ut innebär givetvis slänga men också att försöka sälja det som går och det tar sin tid och man ska vara på alerten när man lägger ut något på den lokala köp, byt, sälj sidan. Sen vore de ju bra om folk inte glömde bort att de köpt saker och faktiskt rätt raskt kom och hämtade så jag slapp ta kontakt och påminna om det hela. Det känns dock som att det hänt en hel del på ett kort tag men än finns mycket kvar att göra. Känslan av att vara upptagen hela tiden är stressande och när jag är stressad har jag lätt för att överäta. Helgen som gick så var vi både lördag och söndag flera timmar i lokalen och jobbade på.

Utöver det kom vintern som en härlig chock också. För 1,5 vecka sedan kom snön och det kom rätt mycket också och framförallt låg den kvar, till barnbarnets stora glädje. Han fick hjälpa till att skotta, den enda som var glad över snö snöskottning kan tilläggas. Så i söndags kom kylan och nu har det i fyra dagar varit mellan 16 och 20 minusgrader ute och man inser att vintern är här för att stanna. Nu verkar det bli något behagligare vintertemperatur imorgon och det känns bra. Jag har i alla fall fått testa min nya vinterjacka ordentligt nu och det var ett bra köp.

Publicerad i Familjen, Glesbygdsliv

Plötsligt händer allt

Maken har fått erbjudande om anställning hos företaget som fick avtalet inom hans område med vår kommun, och han har tackat ja. Så nu påbörjas processen med att avveckla hans eget företag. Jag tror han tycker det ska bli skönt att bli anställd igen och det verkar vara en bra arbetsgivare som litar på sina anställda och att de får mycket eget ansvar. I avvecklingsprocessen har jag börjat säga upp saker för att slippa betala i onödan och jag har även mejlat hon som gjort hans deklarationer och varit oss behjälpliga vid bokföringsfrågor och bett om hjälp med hur vi ska gå till väga för att allt ska gå rätt till.

Själv lyckades jag igår sälja vävstolen som min pappa gjorde till min mamma och som jag tagit reda på och tänkt att jag skulle börja väva. Efter att den nu har stått några år i källaren har jag insett att detta kommer inte att hända och när vi nu dessutom funderar på en framtida försäljning av huset ville jag bli av med den. Det har gått lite trögt med försäljningen men nu har jag mer eller mindre gett bort den för ynka 200 kronor och då blev den såld. Hon som köpte den hade inget att transportera den i och i ivern att få bort den från huset så övertalade jag maken att han skulle köra den till köparen för 100 kronor i ersättning. Det gjorde han nu ikväll så nu är detta ur världen.

Imorgon ramlar ett av barnen in och sedan på lördag hämtar vi resten plus ett barnbarn. Fullt hus i helgen alltså ja ända fram till måndag faktiskt, då åker sönerna hem och sedan dottern och barnbarnet på torsdag. Jag har fått tid för röntgen av magen på måndag och maken ska passa på och träffa sin nya arbetsgivare, som finns på samma ort som vårt lilla lasarett, för mera samtal kring anställningen och lite annat smått och gott. Barnen får klarar sig själva här hemma. Har vi otur hinner sönerna åka innan vi är tillbaka men jag känner att det är inte läge att boka av någonting.